När jag tänker tillbaka skulle jag aldrig skaffat barn med den här mannen .
Vi var gifta i ca 40 år. Jag var 16 år när vi träffades han 2 år äldre.
Vi lovade varandra att alltid vara ärliga berätta om vi inte ville fortsätta.
Allt spelas upp som en film när jag blundar och tänker tillbaka…..
I början var vi ute och dansade… kunde hända att jag fick se honom stå och kyssa en annan tjej… långa förklaringar att det inte betydde något…..
Åkte på utlandssemester med min syster, en kväll hade jag lagt mig tidigare vaknade av något, fick se min syster och min kille hångla.
Grät hela natten men han förklarade att det var ju inget.
Vi fick 2 barn jag 22 och 25 år förstod långt bak i huvudet men ville inte inse
hur han var…
Han sa att han åkte iväg med jobbet till Turkiet skulle vara borta 2- dagar ringer mig på fredagen och säger att han kommer hem efter helgen.
Nu försökte jag prata med honom men han hade inte gjort något, han började säga med visa mig vad jag har gjort bevisa? Hur skulle jag kunna göra det,
alltså var det jag som var svartsjuk…
Åren rullade på med det ena efter det andra men jag kom aldrig till skott. Jag var själv skilsmässobarn och ville inte utsätta mina barn för samma…
När barnen hade flyttat försökte jag fronta honom men han blå neka han hade minsann aldrig gjort något fel, blev hotfull skulle väl skrämma mig.
2009 blev jag mycket sjuk av svininfluensavaccinet. Kunde inte arbeta och har inte arbetat sedan dess.
Började se mera och mera vad han höll på med, hittade massa olika dater med olika kvinnor, en de mycket yngre än våran dotter….Fast jag var så sjuk så insåg jag att det var slut.
Till och med när han får brev från ett guld smedsföretag, där stod “när du snart ska förlova dig…”
Han vände barnen mot mig, det var ju bara mamma som hittade på en massa…
2012 kom jag hem efter att varit och tränat min hund, sonen var på besök och det var ovanligt att jag inte hört något om att han skulle komma hem.
Jag kom in och skulle gå ut i köket när det ringer på dörren, sonen säger det är till dig mamma, jag säger jag går och öppnar.
Utanför står 2 ambulansmän, mannen har fått sonen att ringa sjukhuset skicka ambulans sagt att jag var helt tokig…
Det kvittade vad jag sa jag skulle följa med, det är bara sonen och jag samt ambulanspersonalen som pratade, mannen sa ingenting.
Åker med in till sjukhuset, blir anvisa ett rum, mannen kommer in efter en stund och säger förlåt. Han låtsas att tårar rinner ner för hans ansikte.. säger förlåt,förlåt
Träffar läkaren efter några timmar, han gör några sabba tester med mig säger det är inget fel på dig.
Vi skiljer oss, barnen skyller allt på mig. Försöker vara vänner men när han hälsar på med barnen snor han extranyckeln. NU fick det räcka!
Han försökte lura mig på allt men som tur var hade jag en advokat. Man kan ju säga, hade jag kunnat backa bandet, jag ingen att vända mig till.
Det slutade med att jag fick gå till psykolog.
Bor nu själv med hund och katt och trivs med livet.
Kommentera gärna inlägget
Skriv din kommentar här, tänk på att hålla en vänlig ton och inte hänga ut någon…
Publicera kommentar
Din mailadress kommer inte att bli synlig. Tvingande fält är märkta*
Namn / Alias publiceras vid kommentar *
Mailadressen publiceras ej *