Mannen ville skilja i januari, vi fortsatte gå i terapi för vi trodde vi kunde hitta tillbaka. Han var trots allt under terapin otrogen och jag kom på honom. Förlät och vi började om. Sommaren var bra, mycket bra. Vi valde ändå att växelbo efter semestern. Han hade inte avslutat affären med älskarinnan… hon ringde mig i början av oktober. Det var som livet försvann… men hur som helst redde vi upp det, inte helt känslomässigt men så att vi nu i jul & nyår har bott ihop.
Är vi rädda att släppa taget?
Inser mannen att jag kan leva utan honom?Kan vi inte bara bråka, skälla, skrika på varandra så det blir ett enklare slut… det kommer göra så ont om/när han träffar någon ny. Jag är inte redo för det själv. Jag vill bara vara själv och slicka mina sår. Jag vill inte falla tillbaka till honom, fast jag vet att det kommer jag göra.. så länge vi inte har någon annan.
Kommentera gärna inlägget
Skriv din kommentar här, tänk på att hålla en vänlig ton och inte hänga ut någon…
Publicera kommentar
Din mailadress kommer inte att bli synlig. Tvingande fält är märkta*
Namn / Alias publiceras vid kommentar *
Mailadressen publiceras ej *