Hur ska jag orka?

Maria, 40 år

Behöver bara skriva av mig…
Vi har valt att bo tillsammans hela jullovet trots att vi har bestämt oss för att skiljas (bestämdes veckan innan jul). Ville bo tillsammans för vår skull (och även för sonens). Trots allt så finns det så mycket kärlek mellan oss två. Och vi trivs ihop även efter allt som har hänt under det gångna året.

Mannen ville skilja i januari, vi fortsatte gå i terapi för vi trodde vi kunde hitta tillbaka. Han var trots allt under terapin otrogen och jag kom på honom. Förlät och vi började om. Sommaren var bra, mycket bra. Vi valde ändå att växelbo efter semestern. Han hade inte avslutat affären med älskarinnan… hon ringde mig i början av oktober. Det var som livet försvann… men hur som helst redde vi upp det, inte helt känslomässigt men så att vi nu i jul & nyår har bott ihop.

Haft en underbar tid, umgåtts mycket, pratat, älskat. Det har känts hur bra som helst. Men nu återgår vi snart till det vanliga. Växelbor igen. Jag vet att tiden bara var till låns.
Jag vet att vi ska skiljas och det är slut mellan oss – men varför känns det så bra?
Är vi rädda att släppa taget?
Inser mannen att jag kan leva utan honom?Kan vi inte bara bråka, skälla, skrika på varandra så det blir ett enklare slut… det kommer göra så ont om/när han träffar någon ny. Jag är inte redo för det själv. Jag vill bara vara själv och slicka mina sår. Jag vill inte falla tillbaka till honom, fast jag vet att det kommer jag göra.. så länge vi inte har någon annan.
Men ändå känns det så skönt att veta att jag blir själv snart, göra vad jag vill, träffa vem jag vill när jag vill..
Det är verkligen ambivalenta känslor just nu.

Kommentera gärna inlägget

Skriv din kommentar här, tänk på att hålla en vänlig ton och inte hänga ut någon…

Publicera kommentar

Din mailadress kommer inte att bli synlig. Tvingande fält är märkta*

Namn / Alias publiceras vid kommentar *

Mailadressen publiceras ej *