Jag var så arg där och då

Håkan, 40 år

Jag hade så mycket ilska i min kropp direkt efter min separation. Trots att jag egentligen imponeras över hennes mod att ta upp ämnet. Och sedan våga genomföra separationen. Jag hatade henne för att hon tog ifrån mig hunden, som jag hade kommit att älska. Jag hatade henne för att hon orkade gå vidare. För att hon var den som lämnade.

Det krävdes mycket jobb med att dela upp gemensamma ägodelar och hitta varsitt nytt boende. Och berätta för familj och vänner. Våra 4 år tillsammans var bra, men det var då. Nu är nu. Och vi var inte lyckliga i slutet. Vi var tillsammans mest av gammal vana tror jag. Hon gjorde mig inte lycklig, och uppenbarligen inte jag henne heller.

Hade jag inte varit med om det här uppbrottet så hade jag inte träffat min nuvarande flickvän. Det är först när jag nu har gått vidare som jag kan se tillbaka och uppskatta att hon tog upp och genomförde vår separation.

Som tur var hade vi inte skaffat några gemensamma barn. Inte heller gift oss. Även om det var på tal ibland. Nu har det gått ett år sedan uppbrottet med mitt ex och jag har nu, med hjälp av psykolog, stärkt upp mig själv så jag kan vara lycklig här och nu.

 

 

Kommentera gärna inlägget

Skriv din kommentar här, tänk på att hålla en vänlig ton och inte hänga ut någon…

Publicera kommentar

Din mailadress kommer inte att bli synlig. Tvingande fält är märkta*

Namn / Alias publiceras vid kommentar *

Mailadressen publiceras ej *