Så mycket bättre nu

Det blir bra sen – nej, förresten det blir mycket bättre!

För 5 år sedan separerade jag från min sambo, vi har två barn tillsammans. Vi har idag en bra relation med ett bra samarbete gällande barnen där deras bästa är vårt gemensamma fokus. Vår separation skedde utan allt för mycket drama, vi var överens.

Däremot fanns det faser som självklart var jobbiga efter det att beslutet fattats. Att bara ha få vara med barnen på halvtid var självklart en stor sorg samtidigt som tiden av ovisshet kring boendefrågan gungade om tryggheten för mig under en period, men efter första året föll saker på plats. Ganska snart vande jag mig vid det nya normala och lärde mig att uppskatta tiden utan barnen. I den perfekta världen skulle jag självklart vilja krama dom godnatt varje kväll, men idag är dom så stora att vi hörs dagligen även om vi inte ses.

Den största insikten i samband med separationen, som jag inte allt för sällan påminns om, är att den jag trodde stod mig närmst inte gör det. Att gå från att vara ett ”vi” till att vara separerade gör att tanken på hur saker landar hos den andra parten inte längre är prioriterat på samma sätt som tidigare. Detta är fortfarande en återkommande anledning till irritation och besvikelse mellan oss, men receptet är att sänka förväntningarna till lägre nivåer och låta saker som jag inte uppskattar passera utan att lägga för mycket energi på det.

Jag vill inte tro att det finns några onda intentioner från mitt X, det handlar om att vi har olika behov med uppmärksamhet på olika saker. Att hon har otur när hon tänker ibland kommer jag helt enkelt få leva med, vilket troligen är samma tanke som hon har om mig! 🙂

Det är en klyscha, men det blir bra sen – nej förresten, det blir mycket bättre!